Iscensatta relationer och möten blir grafisk konst

Förra Konstrundan ställde Marcus Bagge ut hemma i källaren i Gärsnäs, men i år blir det på Galleri Blå i andra änden av byn. Där finns det mer plats för både besökare och verk.

I grund och botten är Marcus Bagge fotograf, med ett förflutet inom reklambranschen, men på senare år har grafiken blivit hans huvudsakliga konstform.

Han utgår fortfarande från sitt fotografi, som genom sin grafiska behandling får ytterligare ett lager. Eller kanske snarare färre, för det handlar mer om att skala bort än att lägga till.

– Processen att koka ner bilden till det lilla som finns kvar är jätteintressant. Hur mycket kan jag ta bort men ändå ha uttrycket kvar? Sedan uppkommer andra spännande saker, för varje del av bilden, varje liten vit eller svart fläck, får en betydelse på något sätt.

Marcus Bagges process påminner mycket om en filmregissörs, då han iscensätter situationer tillsammans med skådespelare. Ibland finns det ett förutbestämt händelseförlopp att följa. Ibland bygger det på improvisation utifrån vissa givna förutsättningar.

Ett exempel på det senare är en bildsvit som bygger på premissen att två personer stöter ihop i ett omklädningsrum, där båda hävdar att den andre har kommit fel. Marcus Bagge blir en betraktare, som följer skeendet med sin kamera.

– Jag är ute efter autenticiteten och den kommer man inte åt med ett klassiskt uppställt, poserat fotografi.

Den bärande och största delen av utställningen under Konstrundan, som precis också har visats i Stockholm, kretsar kring relationen mellan föräldrar och barn och när det kanske inte riktigt fungerar som det ska.

Upphängt i sin helhet blir verket, som heter ”Ofullbordade skärvor”, 20 meter långt och fyller två av galleriets väggar.

Sviten presenteras på ett sätt som påminner om en storyboard, en serieliknande visualisering av ett manus, och beroende på hur bilderna placeras uppstår olika berättelser.

Ensam kan en bild tolkas på ett sätt. Tillsammans med andra bilder får den kanske en annan betydelse. Därigenom får eventuella köpare också en möjlighet att skapa egna historier på sina väggar, beroende på hur många och vilka alster de förvärvar.

– Varje gång jag sätter upp bilderna blir det olika verk. På Galleri Blå lär takhöjden göra att jag måste hänga dem helt linjärt, men i Stockholm valde jag att bryta av lite och hänga dem ovanför och under varandra också.

Marcus Bagge har jobbat i många genrer och tycker sig ha funnit något ganska eget. Det betyder inte att han tänker stanna i sitt befintliga uttryck. Han är faktiskt redan på väg därifrån. Hans kommande projekt blir varken fotografi eller grafik.

Nyligen började han samarbeta med improvisationsdansaren och koreografen Anna Otterbeck. Så nu blir det scenkonst i stället, med interaktiva inslag för betraktaren.

Redan på skärtorsdagens vernissage på Galleri Blå kommer det att märkas genom att Anna Otterbeck finns på plats för att vid upprepade tillfällen tolka Marcus Bagges verk genom rörelse.

– En vernissage är i sig själv en ganska trist tillställning. Så jag försöker alltid ha något mer, till exempel teater och performance av olika slag. Då kan man också sätta ett slags ton för hur innehållet ska tolkas, precis som man kan göra med titlarna på verken.