GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Ny bok om folktro och väsen på Glimmingehus

Glimmingehus är en mytomspunnen plats och mysterierna fortgår än i våra dagar. Nu har några av berättelserna samlats i en bilderbok.
Publicerad 9 juni 2022
Eleonore Nilsson Odén har fått stöd av både Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur och Stiftelsen Vallby Sparbanks Minnesfond i framställandet av boken om folktro och väsen på Glimmingehus. Forna tiders muntliga berättande har lagt grunden till boken, men enligt författaren upplever även nutida besökare oförklarliga ting.
Eleonore Nilsson Odén har fått stöd av både Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur och Stiftelsen Vallby Sparbanks Minnesfond i framställandet av boken om folktro och väsen på Glimmingehus. Forna tiders muntliga berättande har lagt grunden till boken, men enligt författaren upplever även nutida besökare oförklarliga ting.Foto: Johan Bentzel

Det finns många myter om Glimmingehus, allt från jätten Vildmannen som en gång sägs ha byggt borgen till pigan som blev vansinnig efter att ha spelat gårdstomten ett elakt spratt.

Spökhistorierna är också många och inte sällan ganska skräckinjagande: en svart hund som springer runt borgen, en spökflicka som förföljer folk och en huvudlös krigare i källaren, för att nämna några.

Eleonore Nilsson Odén, bosatt i Sälshög utanför Tomelilla, har sammanställt några av dessa historier i ord och bild i ”Glimmingehus – hemlighetsfulla och fantastiska berättelser”, som släpptes officiellt den 28 maj.

Boken är en fortsättning på den utställning om folktroväsen som Glimmingehus arrangerade för några år sedan och passar enligt författaren själv utmärkt som högläsning.

Men när enhetschefen Jan Olofsson tog kontakt med Eleonore Nilsson Odén hösten 2019 var det inte givet att resultatet skulle bli just en bok. Att det till slut blev så berodde på att sägnerna aldrig kommit ut i bilderboksform förut. Dessutom fanns det en önskan om att nå målgruppen barn och unga.

– Jag brinner för att bevara gammal folktro och utgår i stort sett alltid från någon form av forskning, i första hand Folklivsarkivet i Lund. Det är en riktig skattkista, säger Eleonore Nilsson Odén och nämner Curt Wallin, som gjorde ett digert arbete för många år sedan när han samlade in sägner om Glimmingehus bland lokalbefolkningen.

Det finns ganska många versioner av sägnerna att välja bland och Eleonore Nilsson Odén har ibland använt sig av flera för att skapa sin variant. Hon fyller även på med allmän information om vad exempelvis en vätte är i samband med att hon berättar om vättarna på Glimmingehus.

Därför vill hon inte kalla historierna i boken för sägner, för en sägen innebär att källan finns tydligt angiven, förklarar hon. I stället har hon använt sig av ordet berättelser.

– Sedan har även personalen och besökare hört och bevittnat saker på Glimmingehus, som Jan Olofsson har tecknat ner. Så jag har även med nutida väsen i boken. Det finns fortfarande energier i borgen.

Eleonore Nilsson Odén märkte själv av detta under arbetet med boken. Under pandemin kunde hon arbeta ostört i borgen, där hon skissade miljöer och tog foton, och vid ett par av dessa tillfällen hörde hon ljud i väggen bakom sig.

– Till slut var det så påtagligt att jag ställde mig vid väggen för att ta reda på vad det kunde vara. Var det fladdermöss eller kanske blåsten som ven? Men jag kan bara säga att jag identifierade ljudet som ett klagande. Det ska finnas en jungfru som har blivit inmurad i borgen, men om det var henne jag hörde kan jag inte säga.

Alla väsen och berättelser har inte fått plats i boken. Det finns material till minst en uppföljare, om inte fler. Eleonore Nilsson Odén skulle mer än gärna ge sig i kast med en bok till.

– Jag har alltid varit intresserad av det som hänt förr och det finns ett slags dragningskraft i bevarandet av saker. Det kan vara att bevara en byggnad med rätt material eller föra vidare berättelser. Allt som finns kvar och som har en ålder kan man ju aldrig göra om, utan om det försvinner, så är det borta. Jag tycker att det är viktigt att man har en förankring i historien. Det hjälper oss att förstå vår nutid.

Jätten Vildmannen spelar en huvudroll i boken.
Jätten Vildmannen spelar en huvudroll i boken.Foto: Johan Bentzel
Johan BentzelSkicka e-post
Så här jobbar med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.