Ny konsthallschef ser möjligheter på Österlen

I mitten av november tog Malmöbon Christel Lundberg över som verksamhetsledare för Tjörnedala konsthall och har mycket på sitt bord.

ÖSKG är mitt uppe i ett digitalt utvecklingsarbete med stöd av Kulturrådet och under året väntar också en rad utställningar. Kanske blir det även en julmarknad. Men med påsken runt knuten kretsar det dagliga arbetet så här års främst kring en annan begivenhet: konstrundan.

Pandemin pågår visserligen fortfarande, men ÖSKG tar ändå sikte på sin klassiska tidpunkt. Det blev inte särskilt lyckat att som förra året flytta arrangemanget till sommaren, trots att det var bättre än att ställa in helt som året dessförinnan.

– Konstrundan är betydelsefull. Den är grunden till allt och en ekonomisk förutsättning för kulturarbetare att jobba här ute. Men jag vill också betona att det är en öppen ateljé, att det är mötena, inte kommersen, som är det viktigaste, säger Christel Lundberg och fortsätter:

– På Österlen är konsten väldigt nära medborgarna. Det är något som jag tycker är fängslande med det här jobbet.

Konst har sedan tonåren varit en central del av Christel Lundbergs liv, även om yrkesbanan inte har varit spikrak. I botten har hon en akademisk examen i kulturproduktion.

– Det var viktigt för mig, för jag kände starkt att jag inte bara ville stå ensam i en ateljé, utan också träffa mycket folk.

Vid det här laget har hon jobbat med konst och kultur i två decennier genom att både skapa själv och lyfta fram andras konstnärskap i olika konstellationer.

På senare år har hon varit ordförande i konstnärsdrivna Galleri Rostrum i Malmö och även drivit det mobila konst- och arkitekturprojektet Konstkiosk. Hon är också gästföreläsare och gästlärare på ett antal universitet.

Christel Lundberg tycker att det är viktigt att konstnärer är med och skapar sin egen scen, vilket ÖSKG är ett gott exempel på. På Tjörnedala konsthall har hon dessutom ganska fria händer att forma verksamheten efter eget huvud.

– Det är en väldigt bra styrelse. Jag frågade dem om man verkligen får göra allt man vill här. ”Gör du det”, svarade de, ”bara du inte ber oss att göra det”.

Christel Lundberg brister ut i ett hjärtligt skratt och tillägger att hon förstås har både tidsmässiga och ekonomiska ramar att förhålla sig till.

Hon är kontaktsökande och tycker om att förutsättningslöst prata med människor i sin närhet.

Ett sätt är att gå ner till Baskemölla hamn och bara se vad som händer. Förvånansvärt ofta dyker det upp någon som vill delge sin kunskap om området.

Sådana möten kan ge upphov till många idéer.

– Att gräva där man står är en devis som jag följer, att vi får med oss folk som bor och verkar här omkring, samtidigt som vi får in professionell konst. Jag brinner mycket för det gamla folkbildningsidealet. Konst får gärna vara svår men ska ändå vara tillgänglig för alla.

Efter pandemikrisen har ÖSKG fått ny kraft, framhåller Christel Lundberg:

– Det är ett stabilt fartyg nu. Alla sitter ner i båten och vi har en kapten, säger hon och förtydligar snabbt att det är styrelsen, inte hon, som är kaptenen.

– Som konstnär har jag en egen firma. Där är jag vd och bestämmer allt. Men det fina med föreningslivet är att man stöts och blöts mot andras tankar och blir något större än en själv. Det har jag fallit för.