Bondens april: Här hjälper ”styvpapporna” kalvarna de första dagarna i livet

Vårbruk och kalvningar. Det är en hektisk tid för Martin Andersson. Men den bästa tiden på bondeåret, tycker han, trots att han emellanåt bara får några timmars sömn per natt.

Sedan tio år har han sina nötkreatur i utedrift, på naturbete på Kåsebergaåsen. Kalvarna kommer tätt, från mitten av mars till april. De flesta föds utomhus och korna är duktiga på att ta hand om dem. Martin Andersson behöver ändå ha noga koll på kalvningarna. Ibland behövs det snabb hjälp.

Bara förstagångsmammorna får vara för sig själva i rastgården på Södergård med sina kalvar. Där socialiserar de sig mer med sina skötare, till skillnad från korna på betet som är ”vildare” och därmed skyggare.

– Här är kelgrisarna, säger Anton Magnusson och visar in till i rastgården.

Han är både maskinförare och djurskötare hos Martin Andersson, en viktig person vid den här årstiden. 24-årige Anton Magnusson visar en ko som fått tvillingkalvar, en av fyra hittills i år. Den minsta har han döpt till Mini. Bredvid går Elsa, som snart ska få sin första kalv.

– Hon är väldigt tillgiven, säger han.

Efter en stund kommer han ut med två flaskor mjölk, drygt fyra liter som en kalv på betet ska få. Den snart tre veckor gamla vita kalven är också tvilling, men hans mamma vill inte ta hand om honom.

Så fort Anton Magnusson kommer körande med lastmaskinen vet kalven vad som vankas. Han är ivrig, har tungan utanför munnen hela tiden och följer Anton hack i häl. Kalven behöver sin ”styvpappa” under ganska lång tid.

Martin Andersson är kluven till att få tvillingkalvar.

– Det är med blandad förtjusning. Man får jobba mycket extra, hålla på och gulla och greja med dem. Det är inte alltid mamman fattar att hon ska ta hand om två kalvar, utan hon favoriserar den starkare av dem. Men klarar de sig blir det en bonuskalv, säger han.

Med olika metoder går det för det mesta att få korna att knyta an till båda tvillingarna. Det är just det som sker i ligghallen vid betesmarken när YA är på besök.

Där finns nu en mamma med sina fem timmar gamla tvillingar, en liten tjur och en liten kviga. De kom till världen klockan sex på morgonen.

En stund senare hittade Martin Andersson dem liggande ute på betet, våta i det kyliga vädret, när han tog sin morgonrunda. Tre timmar tidigare, mitt i natten, hade han varit där med ficklampa. Då fanns där inga kalvar.

– De låg stilla på fältet och jag tänkte först: ”nej, de har inte klarat sig”, men de levde. Jag körde hem och värmde råmjölk som jag gav dem, lade dem i skopan på lastmaskinen och körde dem till ligghallen, berättar han.

Kon lommade efter och alla tre stängdes in i ligghallen med halm för att kon inte skulle ge sig i väg. På förmiddagen mår kalvarna bra och är på väg att resa sig.

– De behöver vara här i minst tre dagar. Då hinner kalvarna bli så rappa att de inte halkar efter när kon går i väg, säger han.

Medan vi är i ligghallen passar han på att öronmärka kalvarna och rapportera in dem till Jordbruksverkets databas. Där måste alla djur vara registrerade.

Hittills har 49 kalvar kommit till världen i vår. 20 kor väntar på att kalva. Martin Andersson har via telefonen och datorprogram noggrann koll på allt om sina djur. Med hjälp av övervakningskameror i rastgården kan han också hela tiden se hur det går med kalvningarna där.

Förra veckans idoga regnande stoppade tillfälligt upp vårbruket. Det gjorde att Martin Andersson fick lite mer tid för djuren och för pappersarbete. Han blev klar med sin ansökan om jordbrukarstöd och arbetet med att installera fjärrvärme kom i gång.

Den nya maskinhallen på Södergård, som för två månader sedan bara syntes som några plintar, är nu klar, så när som på rullporten. Taket är förberett för solceller. På väg dit går vi förbi ett långt dike med rör som väntar på att bli hopsvetsade.

– Vi installerar fjärrvärme till spannmålstorken, grisarna och boningshuset. Vi passar på nu när det regnar, säger Martin Andersson.

I sommar kommer pelletspannan som ersätter eldning med omkring fem kubikmeter olja om året. Han är glad över att lantbruket blir ännu lite mer fossiloberoende.

– Det känns bra att göra vad man kan för miljön, säger han.