Bondens år: Martin ligger i startgroparna inför vårbruk och kalvarnas ankomst
Det såg ut att bli en dag med gott om tid för den första YA-intervjun om bondens arbetsår. Men några saker dyker oväntat upp.
Två stora lastbilsekipage aviserar sin ankomst för att hämta vete som Martin Andersson sålde redan i oktober i fjor. Nu är det dags för leverans från Södergård.
Men den nyinköpta lastmaskinen strejkar plötsligt efter bara 20 timmars körning. En servicetekniker får rycka ut till gården för att få ett partikelfilter i maskinen att fungera. Under tiden anlitas ett åkeri för att få ut allt vete från lagret och upp på lastbilarna.
Allt verkar rörigt där vi står i dis, regn och lera intill bygget av en ny maskinhall. Men Martin Andersson tar det hela med upphöjt lugn och ett stort leende. Han är van vid att hantera många saker samtidigt.
– Jag trodde att det skulle bli lugnt i dag, men det är så här det är. Det händer alltid en massa saker, säger han när vi kommit in i värmen på kontoret och han börjar berätta om sitt arbetsår.
Planeringen inför den här säsongen började han redan för två år sedan och har fortsatt med över vintern.
– Den 1 mars räknas som startskottet. Det är då man får börja sprida gödsel. Det är lite konstigt att almanackan och inte vädret får avgöra det, säger Martin Andersson.
Martin Andersson berättar om sina planer inför säsongen
Inför vårbruket servas alla maskiner: plogar, harvar, gödselspridare och traktorer. Det är klart vad som ska sås på olika åkrar, gödsel är hemköpt och kor och kvigor kontrollerade så att han vet hur många kalvar som ska komma till världen i vår.
– 65 av 71 är dräktiga, säger Martin Andersson sedan han kollat i sin dator.
Där – och i telefonen – har han full koll över vad som sker på hela gården: vad som växer var, hur mycket gödning som ska till och var alla maskiner befinner sig.
– Jag kan se direkt hur resultatet blir. Då slipper jag ringa min anställde och fråga hur det går. Det kan stressa honom. Det är bättre att det blir bra än att det går fort, säger han.
Att odla så att skörden blir bra är förstås viktigt för en lantbrukare. Men det räcker inte med att sälja skörden när den är bärgad. Ska man tjäna pengar gäller det att sälja när priset är som bäst.
Martin Andersson följer marknaden noga. Det betyder i det här fallet världsmarknaden. Betalningen till svenska bönder styrs till stor del av världsmarknadspriser medan kostnader och regler styrs nationellt eller av EU. Det är en anledning till att lantbrukare inte kan höja sina priser när deras kostnader stiger.
”Man måste vara aktiv företagare och följa börserna.”Martin Andersson
Han läser marknadsbrev från Hushållningssällskapet och Lantmännen, följer råvarubörserna Matif i Paris och Chicago och läser rapporter med skördeprognoser från USA:s jordbruksdepartement. Torka i USA, Ryssland eller Kina påverkar svenska bönders ekonomi.
– Man måste vara aktiv företagare och följa börserna, säger Martin Andersson.
Han säkrar lite av skörden vid olika tillfällen på året då han ser att han får ett bra pris. Då säljer han till spannmålshandlare på termin, det vill säga de ingår ett avtal om en framtida affär till en bestämd betalning. Priset blir sällan det allra bästa, men han går totalt sett plus.
– Det är lättare att få 500 kronor eller en tusenlapp mer per hektar på det sättet än att försöka få ut ett halvt ton mer i skörd. Det kostar och det är ingen garanti för att det lyckas, säger Martin Andersson.
Liksom alla andra lantbrukare påverkas han och företaget av den senaste tidens skenande kostnader på el, bränsle och gödning. Men genom god planering och energieffektivisering försöker han undvika de värsta topparna.
– Dieseln är dyr, men den påverkar miljön och måste få kosta. Problemet är att intäkterna inte följer med upp när priset på insatsvaror stiger.
Martin Andersson
Vd i Löderups Växt AB som han äger tillsammans med Johan Thuresson och Torsten Thuresson.
Verksamhet: 70 nötkreatur som går ute året om på naturbete (85 hektar) samt växtodling på 250 hektar. Löderups Växt omsätter cirka 9 miljoner kronor om året. Anställda: 3 personer. Medlem i föreningen Odling i balans som arbetar för att ekonomi och ekologi går att kombinera på gården.
Ålder: 44 år.
Utbildning: Lantmästare.
Bor: Påtofta, Löderup.
Familj: Hustrun Emma och döttrarna Olivia och Amanda, 14 och 12 år.
Fritid: Jakt. Skyddsjakt på vildsvin för att bevara naturbetesmarkerna som vildsvinen förstör.
Favoritmat: Entrecote från egna djur med potatisgratäng på egna potatisar.
Martin Andersson har alltid vetat att han vill jobba med lantbruk på något sätt. Redan i ungdomen hade han egna djur och odlade några hektar grönsaker.
Innan han tog över föräldragården Påtofta som åttonde generationen jobbade han i tolv år med jordbrukarstöd på länsstyrelsen och som säljare på Lantmännen. Det har han stor nytta av nu.
För tio år sedan slog han och grannarna – Johan och Torsten Thuresson – sig ihop om ett gemensamt bolag. Nu är Martin Andersson vd för Löderups Växt och Johan Thuresson driver ett separat bolag med grisar.
– Jag sålde in idén. Nu har vi bevisat att det inte är ett popup-bolag. Vi har haft fyra bra år på rad nu med vinst, säger han.
På sportlovet åker han med familjen på skidresa. Tillsammans med en annan familj hyr Anderssons samma stuga som tidigare, 30 meter från backen i Kläppen i Dalarna. Hans andra semestervecka under året infaller på höstlovet. Då åker familjen också i väg för en upplevelse.
– Det är den härligaste semestern, säger Martin Andersson.
Så steker du Martins bästa entrecote
Entrecote är Martin Anderssons favoritkött. ”Den har mer smak och marmorerat fett än andra detaljer av oxkött”, säger han.
Så här steker han favoritköttet till familjen:
Gnid in köttet med en blandning av fem sorters peppar (svart-, vit-, rosé-, grön- och kryddpeppar) och salt som stötts i en mortel. Bryn köttet i smör på båda sidor. Stek färdigt i ugnen på 60-70 grader.
När köttet kommit upp i 54-55 grader är det färdigt. ”Då är sidorna medium och mitten medium-rare – det finns något för hela familjen.”