GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Ofrivilligt bilbygge blev ett givande hobbyprojekt

Tanken var att unna sig en Porsche att köra runt i på lediga stunder. I stället blev det ett mångårigt restaureringsprojekt för Löderupsbon Anders Hägg.
Publicerad 11 november 2021
Anders Hägg hade inte tänkt sig att Porschen som han köpt skulle bli stående i garaget i flera år, medan nästan alla delar byttes ut. Men med tiden har han blivit ganska förtjust i sitt lilla projekt, som han återvänder till med jämna mellanrum. Snart hoppas han att bilen är körfärdig.
Anders Hägg hade inte tänkt sig att Porschen som han köpt skulle bli stående i garaget i flera år, medan nästan alla delar byttes ut. Men med tiden har han blivit ganska förtjust i sitt lilla projekt, som han återvänder till med jämna mellanrum. Snart hoppas han att bilen är körfärdig.
Foto: Johan Bentzel

Att skapa med händerna är Anders Hägg van vid. Han har varit verksam som keramiker under större delen av sitt liv och driver Argilla Krukmakeri i Löderup tillsammans med sin fru Madeleine Söderlund-Hägg.

Men bilbyggare skulle han inte vilja kalla sig. I alla fall inte fram till för några år sedan, då han bestämde sig för att förverkliga drömmen om en Porsche.

Redan på 70-talet köpte Anders Hägg sitt första exemplar av bilmärket, en modell 356 från 1963, men valde till slut att sälja den. Länge ångrade han detta beslut. Efter flera års sökande hittade han slutligen en annan Porsche, en modell 912 från 1965, till ett överkomligt pris.

Den fanns i Stockholm, där han fick hjälp av en person som ägde en likadan bil att kolla upp skicket. Denne gav tummen upp.

– Han menade att den var väl värd att renovera och att den i stort sett var komplett. Jag tog honom på orden. Sedan kom bilen ner hit och den var inte riktigt lika bra som han hade sagt.

”Det här projektet är ju egentligen helt fel för mig. /.../ Jag kan mer än vad jag trodde från början.”
Anders Hägg

Anders Hägg bad sin son, som är bilplåtare, att ta sig en närmare titt. Sonen försökte först varsamt linda in omdömet en aning, mest för att vara snäll och inte grumla pappans glädje, men fick till slut säga som det var.

Det skulle krävas mycket arbete för att få bilen i körbart skick. Efter tre år har den fortfarande inte kommit ur garaget.

– Jag hade inte tänkt att hålla på så här. Det var snarare en brist på bättre vetande som ledde fram till detta. Jag är jättedålig på hur det ska vara och hur det ska se ut. Det här projektet är ju egentligen helt fel för mig, säger Anders Hägg.

Men ingenting ont som inte för något gott med sig. Med tiden har han börjat gilla arbetet med bilen och han får bra hjälp av den kunnige sonen. Anders Hägg har också lärt sig svetsa på kuppen och fått kontakt med en annan Österlenbo, som håller på med ett liknande projekt.

– Han är mycket kunnig och är ett bra bollplank. När man känner att det känns motigt och att ingenting händer, kommer han förbi och pushar en.

Mycket har fått tas bort från bilen som Anders Hägg köpte för tre år sedan. Huven och dörrarna tillhör de få detaljer som är kvar.
Mycket har fått tas bort från bilen som Anders Hägg köpte för tre år sedan. Huven och dörrarna tillhör de få detaljer som är kvar.
Foto: Johan Bentzel

Anders Hägg har lagt mycket tid på att hitta rätt delar. I princip allt har bytts ut, utom taket, dörrarna och huvarna. Det är inte mycket kvar av den bil som han en gång köpte.

Tanken är att lacka bilen bali blue, trots att den ursprungligen var skiffergrå. Att frångå originalfärgen är kanske inte helt ”comme il faut”, men det struntar Anders Hägg i. Han gillar inte skiffergrått och om han ska kunna njuta av sin bil vill han att den ska vara snygg.

Men det återstår fortfarande en hel del att göra innan det gamla vraket har blivit ett glänsande vrålåk. Målet är att bli klar senast om två år.

– Jag kan mer än vad jag trodde från början. Men det var likadant när vi köpte gården här. Jag hade ju aldrig ägt en gård förut och jag tror vi fick fyra eller fem sidor med fel från besiktningsmannen. Men det spelade ingen roll. Jag älskade det här huset, så det kvittade hur många fel det fanns. Det har blivit bra ändå. Så blir det med bilen också.

Johan BentzelSkicka e-post
Så här jobbar med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.