Österlenvin startar om efter den stora branden

Thorsten Persson har haft en minst sagt jobbig period bakom sig och är fortfarande mitt uppe i en omfattande cancerbehandling. Trots det finns det en glimt av lättnad, ja, till och med glädje, i hans ögon. Solen som strålar över hans vinfält denna dag är en passande symbol. Molnen har skingrats. Åtminstone några av dem.

Det blev lite väl många bakslag ett tag. Först en uppslitande tvist med den andra, nytillkomna delägaren till Österlenvin, som köpte in sig i bolaget när medgrundaren Claes Olsson valde att sälja sin andel. Sedan en brand, som ödelade vineriet, och ovanpå det en cancerdiagnos. Det finns gränser för vad en människa ska behöva utstå.

– Det har varit tufft, konstaterar Thorsten.

Orden får hänga i luften en stund. Det är underförstått att det är en rejäl underdrift. Ändå behöver han inte säga så mycket mer.

Nu är i alla fall tvisten löst och den andra delägaren utlöst. Thorsten äger, tillsammans med sin fru, hela bolaget och har äntligen fria händer att utveckla verksamheten efter eget huvud.

Den nedbrunna byggnaden och marken den stod på tillhörde inte honom. Österlenvin hyrde bara in sig där. Nu har Thorsten byggt ett nytt vineri på sin egen mark intill ett av vinfälten. Här planerar han också att hålla vinprovningar så fort alla tillstånd är klara.

– De gamla tillstånden har brunnit inne. I och med att jag börjar om på en ny plats måste jag söka nya. Tills vidare har jag ett tillstånd för provsmakning utomhus.

I dag finns det ganska många vinodlare på Österlen. När Österlenvin grundades 2002 var de pionjärer och gav sig in på okänt territorium.

Idén föddes, passande nog, över ett glas vin. Thorsten och Claes hade båda flyttat ut permanent till Hagestad och börjat umgås en hel del. Detta var ju trevligt, sade de till varandra, ska vi inte ha en egen vinetikett?

På den tiden kunde man köpa en rad med druvor i Frankrike och sedan få hem några flaskor därifrån, men kanske skulle det gå att ta det ett steg längre.

Thorsten och Claes, som båda var gamla händiga bonnapågar med intresse för odling, hade noterat att danskarna hade börjat odla vin med stor framgång och till och med exporterat det till Frankrike. Om det gick där skulle det säkert funka även på Österlen.

– Det föll sig rätt naturligt. Vi kunde ingenting om det, men vi åkte till Danmark, tittade på hur det gick till där och köpte några vinplantor. Sedan var det i gång, säger Thorsten.

Under de kommande 18 åren utvecklade de två grundarna Österlenvin gemensamt och knöt nära kontakter även med andra svenska vinodlare. Det var mycket ”trial and error” i början. Den allra första satsen åkte efter provsmakning rakt ut på tomten.

– Gräset dog. Det var ju ättika! säger Thorsten och skrattar hjärtligt.

Men med tiden började priserna rulla in, även internationellt, och Österlenvins grundare fick uppleva hur misstron mot svenskt vin långsamt övergick i stor uppskattning.

Problemen började när Claes sålde sin halva, men det finns ingen anledning att gå närmare in på osämjan här. Däremot går det inte att undvika den 24 april 2021, dagen då Thorsten bara kunde se på när hans livsverk och utrustning för en halv miljon kronor gick upp i rök. Där och då kände han bara förtvivlan och sorg.

– I byggnaden fanns allt som vi hade jobbat ihop under 19 år. Folk tror att jag har fått ut en massa försäkringspengar. Men bolaget hyrde ju bara in sig där, så jag har inte fått en spänn. Jag var inte ens försäkrad för grejorna.

Men det som kunde ha blivit slutet för Österlenvin blev i stället en nystart. Österlenvin reste sig ur askan och fjolåret gav, som en skänk från ovan, en bra skörd.

Så trots att Thorsten fick sin cancerdiagnos förra hösten, just när det nya vineriet började byggas, och nyligen fick reda på att cancern har spritt sig har nya viner kunnat lanseras i år. För att markera nystarten har vinerna fått nya namn, från Per Ols (efter grundarna Persson och Olsson) till Österlenvins Vida och Råsa.

Thorsten kämpar på, på alla fronter. Produktionen har hållits i gång utan eget vineri tack vare Bengt ”Fuffe” Åkesson på Skepparps Vingård, som har upplåtit sin anläggning åt Österlenvin. För det är Thorsten mycket tacksam.

– Jag har gjort vinet där och Fuffe har också hjälpt mig en del i slutskedet och fixat och donat. Han har varit jättegullig mot mig och har varit ett stort stöd. Det har funkat jättebra och det har blivit ett kanonbra vin.

Thorsten är inte den som ger upp i första taget, vad som än drabbar honom.

– Så länge jag tycker att det är kul fortsätter jag. Jag är en fighter och tar det som det kommer. Låt mig säga så här: Jag är inte ett dugg rädd för att dö, men jag tycker väldigt mycket om att leva.