Så har det gått för YA-bonden under året: ”Läsarnas respons visar att vi gör rätt”

I februari i fjor besökte YA Martin Andersson för första gången. Då låg han i startgroparna inför vårbruket. Nu är det dags för det tolfte och sista besöket hos lantbrukaren som tagit emot reportageteamet en gång i månaden och blivit YA-bonden.

– Från början ifrågasatte jag det här. Men det har varit en kul resa och gett mig mycket feedback. Läsare har hört av sig och tycker att det är roligt att läsa om vad som händer på gården. De undrar ofta vad det ska handla om i nästa avsnitt, säger Martin Andersson.

Januari innebär byggen, service, underhåll och reparationer i verkstaden. Martin Andersson sparar mycket pengar på att själv reparera maskiner. På fem år har metalltallrikarna på ett av jordbearbetningsredskapen slitits rejält och behöver bytas.

– Här är tallrikar för 40 000 kronor, 38 stycken. Men det är prisvärt om man slår ut det på tiden maskinen är i arbete. säger han där han ligger i sin oljiga overall på golvet och skruvar fast en i raden på tallriksredskapet.

Det är fler maskiner som ska servas och repareras inför vårbruket. Då, kanske i mars, är traktorerna vaxade och skinande blanka när de ska ut på fälten. Det glittrar redan i Martins ögon när han tänker på säsongsstarten.

– Vårbruk och kalvningssäsong – det är det finaste man gör som lantbrukare. Det kliar i hela kroppen när man ska komma i gång och det doftar magiskt, säger han.

Nötkreaturen som går ute året om uppe på Kåsebergaåsen måste få extra foder under vintern, då finns inget att beta för dem. Martin Andersson passar också på att ta en ledig dag under lågsäsongen i januari för att jaga med en kompis. Jakt är hans fritidsintresse, men han jagar också av nyttoskäl.

I höstas sköt Martin fyra vildsvin som bökat upp och förstört en del av hans betesmarker. Den här gången sköt kompisarna en räv och en dovhjort. Det är en del i viltvården, varken rävar eller dovhjortar får bli för många.

– För att föda upp en kull rävungar krävs det cirka 1,2 ton kött. Det blir ganska många fasaner och harar, konstaterar Martin Andersson som gärna vill ha de djuren i odlingslandskapet.

Ute på ett av fälten rör sig tio rådjur. Det stör inte att de betar där nu.

– Jag vill ha så stor mångfald som möjligt. Därför sår jag också blommande kantzoner och har lärkrutor i veteåkrar, säger han.

Vad tycker du om serien Bondens år?

– Det har varit roligt. Folk får en koppling mellan djuren som går på mina marker och köttet på deras tallrik. Responsen jag får visar att det vi gör på gården är rätt.

Hur gick det 2022 med växtodlingen?

– Det har varit ett bra odlingsår. Vi fick rekordstor skörd av höstvete och sockerbetor och jag har aldrig tidigare fått så bra betalt för potatisen.

Med djuren?

– Vi fick fler kalvar än beräknat. Fem tvillingfödslar är ovanligt. Dräktighetskontrollen visar att 66 av de 68 kor och kvigor som gått med tjur nu är dräktiga, väldigt bra.

Ekonomiskt?

– 2022 är ett av de bästa åren jag har varit med om. Det blev bra för att jag hade köpt de flesta insatsvarorna inför året innan priserna steg, annars hade det blivit tvärtom. Vinstmarginalen mer än fördubblades. Omsättningen ökade från 9–10 miljoner kronor till 12 miljoner. Det är en hajpad omsättning på grund av de höga priserna på allt.

Vad var roligast?

– Det var ett väldigt bra flow under året. Vi hann med allt – kanske till priset av att jag jobbade för mycket. Det var ingen ”katastrof” någonstans.

...och sämst under året?

– Jag är född optimist så jag kommer inte direkt på något. Jo, när vi började bygga maskinhallen var det så blött i marken att vi fick ösa upp vatten ur hålen till plintarna. Och det var långa väntetider på mycket, vilket krävde mer strategiskt tänkande än normalt.